Min solros

Vaknar av snöplogen och en dunkande huvudvärk. Influensan säger
godmorgon och att den fortfarande lever.
Man släpar sig ner till köket och tar den första ,goda koppen kaffe och
i soffan sitter underverket och tittar på barn-tv.

Vet du en sak, säger han så där som vi brukar säga till varandra.
Nej vadå, säger jag på rutin.
Han ställer sig upp, tar sats och hoppar det högsta han kan
från soffan upp i luften, sträcker på alla tår och armarna högt upp mot taket.
Landar precis framför mig och ler som en solros.
Sååå mycket älskar jag dig mamma.
Vad är väl en liten skitinfluensa jämfört med det.
En kärleksförklaring som gör att man skulle kunna gå genom eld.
Vad jag älskar den ungen.