Nu gick du din väg, nu släppte du taget.Du lämnar oss i en fantastisk vacker tid,
då allt står i knopp och vi får nu minnas dig,
som om du planerat det,så att det inte ska göra lika ont att sakna dig,
om vi fick omfamnas av naturens allt vackra.
Som en doftande kaprifol fanns du
alltid där, vacker, inbjudande som din alltid öppna famn.
Som ett gullvivefält i full blom ler du mot mig och gör mig så innerligt glad.
Dina ögon glittrade alltid, som en insjö en sommardag, när de mötte mina och du kunde förmedla ren kärlek utan ett ord.
Du var in förlängda ranka till min moders arv och du stod mig alltid bi, när jag var liten och när jag sen blev stor. Om jag nånsin blev stor.
För dig fick jag vara liten och du kunde alltid trösta, lyssna, förstå.
Nu gick du din väg, och jag ska för alltid minnas dig och ditt namn stoppar jag i mitt hjärtas rum.
Så släpper jag taget om Dig Rakel, om en stund.
