När ska vi förstå att vi tillsammans
bär ansvaret,
När ska vi förstå att det inte bara är
pålarna i vattnet som
ska kämpa och hålla huset på plats.
När ska vi förstå att ingen
kan tas för given att göra arbetet ensam.
När ska vi förstå att det inte finns några
samhällsskikt längre utan att alla är lika värda.
Om pålarna knäcks blir även taket skadat,
och kanske till och med blötlagd,
under vatten.
När ska vi förstå att behandla varandra med respekt.
När ska vi förstå att våra barn har rätt
att gå i en skola
där maten är i överflöd, böcker finns att läsa och att lärare
är där för det de behövs för, lära ut.
När ska vi förstå att våra gamla
är mer än värda omsorg, värme ,tid och
kärlek med god mat, en pratstund, respekt.
När ska vi förstå att i detta finns inget att göra profit på.
För detta är vårt arv.
När ska vi förstå att sjuka tar vi hand om,
oavsett allt.
När ska vi förstå att det är en skam att sätta sig med
räknedosan medan folket saknar sjukvård.
När ska vi sluta vrida ur pengar ur
vårt humanitära arv likt en
skurtrasa.
När ska vi förstå att
Vår dåtid ska vi förvalta med den äran
och vår framtid har vi ansvaret att lära ut till,
Lära ut att,
Det finns inget pris på vårt vårdande,
vårt skolande och
vår omsorg.
Den ska vara självklar för varje
människa i vårt land idag.
Det är dags att ta ner takpannorna och surra
dessa på pålarna för att stötta upp huset.
Det är dags att förstå att vi byggde inte detta hus
det gjorde våra gamla.
Och vi ska inte bo i huset för alltid
utan våra barn ska kunna ta över ett
fint, fungerande och vackert hus.
När ska vi äntligen förstå.
