Någons fotspår

Jag vandrade i en mans fotspår igår. Jag åkte till Skanstull och gick
i min avlidne mans fotspår. Jag mindes om vårt liv tillsammans och det
kändes som om ett helt århundrades varv runt jorden hade snurrat runt.

I mig fanns den sovande sorg som för alltid finns gömd i mitt hjärta
och min promenad vaggade sorgen i min nu mjuka kropp till ro.

I mina minnen var allt så välbekant, där handlade vi fredagsmaten,
där satt vi med våra barn och tog en fika, mitt i centrumet av allt.

Där tog  vi promenader i alla årstider, ner mot Årstaviken, där vi badade på somrarna.
Vägen förbi korsningen då kosan var styrd mot landet och Ingarö.

Igår gick jag samma fotspår och människor skyndade förbi. Ingen såg
längre spåren av den man som en gång gick här med självklara steg,
tog sin plats i världen och med ens är allt förgånget.

Jag gick i en mans fotspår igår och i mig bar jag en sovande sorg.