lördag 16 september 2017

Redzon knappen gick

Låg i sängen på morgonens sista timmar och bestämde mig
 för att det var dags att väcka kroppen, foten med stygnen
Som höll på att läka, och starta dagen. Hann bara tänka tanken
innan mobilen ringer och jag får veta att dagen nu kommer ta
en helt ny vändning.
Tar telefonen, ser namnet det står, får genast tredubbel puls och svarar.
När man varit med om olyckor tidigare har man på något sett efteråt
skapat en red zon knapp i sig själv ifall något händer.

Genast när jag svarat behövde jag bara höra det snabba andningstempot på andra sidan
luren för att jag blixtsnabbt tryckte på min redzon knapp. Soldaten var tillbaka i mig.

Jag hör Simon i min telefon flämtandes, gråtandes, försöka hitta ord för att be om hjälp.
Hjälp att förstå vad som händer med hans kropp, hans tal, och hans reaktion i dessa obehagliga
nya händelser. Försöker lugna, försöker andas, försöker tränga bort 2011, försöker lägga en
handlingsplan, försöker se och låta normal när ett par tioåriga ögon ser konstigt på mig och undrar
vad det är som händer.
Har nu en son som mår jättedåligt och inte kan prata sammanhängande, har en kropp som inte
Fungerar för honom, tusen tankar i mitt huvud, hjärnskada, stroke, stressammanbrott ,måste
Snabbt dit till honom. Har en liten son som behöver kunna gå till skolan med ett lugn som inte
Påverkar dagen för honom. Och jag behöver en lösning på hur jag kommer till Simon, med foten
I paket går det inte att köra bil, eller gör det, tänker jag. I kris brukar allt gå. Jag avstår så jag inte
Orsakar något kaos i trafiken och ber grannvännerna om skjuts.

Framme möter jag min Simon utom sig. Försöker lugna men blir oroad av vad jag ser och tusen
Tankar snurrar medan jag får honom i säng och börjar lugna ner honom. Det går ett tag och
Lugnet får fäste, talet kommer långsamt tillbaka, skakningarna i armarna blir mindre men
Känner mig inte nöjd. Det blir 112 och sjukvården kommer.
Mitt stöd kommer också, dottern jag ringt tidigare kommer och tillsammans åker vi efter ambulansen
Till sjukhuset.
Tusen tankar, tusen andetag, tusen minnen från förr. Tappar redzon masken för en sekund och
Tårarna sinner ner för kinderna.
Framme blir det prover, röntgen, läggs in, utreds.
Svar på svar kommer tillbaka och allt verkar ok, inga gamla men av hjärnskadan, inga nya skador,
Proppar eller annat.
Till sist kommer ett svar som borde stämma in på alla symton. Auramigrän.
Vi tittar på varandra frågande.
Vanligaste orsak vid anfall, långvarig stark stress.
Först kommer auraanfall, bl.a. Domningar, skakningar, talbortfall m.m. med stroke
Liknande symtom.
Jag drar en lättnande suck, tar min son i famnen så stor han är och kramar hårt. Tack universum
Igen att vi kom ut ur det hela endast med redzon batterierna urladdade.
Medicin, migräntabletter och vila, vila, vila som den lilla japanska överläkarfarbrorn sa på sjukhuset.
Inget är värt att pressa sig till detta, detta som ändå kan leda till stroke i förlängningen. Tur då att
Kroppen ändå är så finurlig och ger varningsignaler som auramigrän. Men här behövs vila vila vila.
Med början nu. Egentligen en naturmedicin för alla, men mest just nu för min Simon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar