Låt mig få tro på dig

Jag tror på dig, sa du.
Vad sa du, säger jag.
JAG TROR PÅ DIG, säger du igen.
Jag ler förläget och får några tårar i maggropen och ögonen. Är det säkert, frågar jag snabbt.
Jag tror på dig säger jag ju, säger du lite med tryck på rösten nu.
Varför då? undrar jag med en mycket skeptisk röst. I huvudet går det runt och frågorna, argumenten är hur många som helt. På automatik.
Jag tror på dig, säger du nu mjukt och kärleksfullt.
Jag tror på DIG, svarar jag tillbaka snabbt nu,och det är som om jag håller upp en spegel. Han vill nog också höra det här, tänker jag. Jag kan inte ha hela den här positiva fokusen på mig själv, herre gud vad menar han, tänker jag vidare, jag är ju inget speciellt jag har ju inte gjort något märkvärdigt driver han med mig är det ett skämt eller…..
Du tar mig mjukt om axlarna. Låt mig få tro på dig, säger du. Se på mig.
Jag TROR på dig, säger du lugnt och ser på mig. Riktigt ser på mig.
Plötsligt far orden in i mig…….och jag gråter.

Bild: Linda Bergvall
Text: Kicki K Törnblom