Stora stövlar

Jag har en smärta i mitt hjärta. Jag har ett hål i min själ.
Jag har i hela mitt liv känt det som om jag stövlat runt i livet 
med ett par gigantiska, vuxna regnstövlar och i dom var mina
små barnafötter istoppade och jag försökte få med mig
stövlarna så gott det gick i de steg jag gick.
Jag fick knipa, riktigt knipa med tårna för att de skulle följa
med mig i livet, de där stora, vuxna stövlarna.

Så en dag när jag gick där med mina stövlar så slöt sig
himlen och en regnstorm kom och blixten träffade mig
i bröstet. Ner steg en dödsängel och stötte mig i bröstet 
och startade en storm.

Ett tag gick jag då med de stora stövlarna, i stormen, och det piskande
regnet i ansiktet och med ett blixtsvärd i mitt bröst. Och det var mörkt. Jag hörde svagt mumlande röster runt mig, men ingen röst nådde fram.

Långsamt har stormen bedarrat, regnet slutat att falla. Långsamt har jag vuxit i stövlarna och mörkret har skingrats, men blixten gjorde ett sår i mitt bröst, och jag har för alltid en smärta i mitt hjärta.

Den läker aldrig, den bara vilar bland tankar och ord.