Gott nytt år

En av få gånger då vi kan börja på en ny sida är
när ett gammalt år är till enda och 
ett nytt år är på ingång.
En av få gånger som vi stannar upp och blickar bakåt
samtidigt som vi glimtar framåt,in i vår framtid,
är just när vi står precis framför det nya året. 
När sidan åter är helt blank och inget är ännu skrivet.

Glöm då inte att sätta guldkant på ditt nya vita papper.
Glöm då inte att inget är skrivet i sten, utan allt går att skriva rent.
Glöm då inte att sätta komma, då kan du få tid till eftertanke.
Glöm heller inte att sätta punkt. En del behöver avslutas.
Glöm inte att börja på ny rad om du behöver en ny riktning i livet.
Glöm sen inte att du äger din berättelse, andra kan berätta den,
men det är du som skriver den.
GOTT NYTT ÅR

God Jul

Jag vaknar upp några dagar före julafton och sträcker på mig.
Tänker....julklappar. Vad ska jag köpa, vad önskar jag mig. Sen ser jag
ner på mina fötter och viftar på tårna.
När jag ser på hela mig upptäcker jag att jag redan är inslagen från topp till tå.
Jag reser på mig och börjar öppna dem. Jag kan inte vänta.
I paketen finns fungerande ben och armar, mage och rygg och ett hattpaket som innehåller ett ganska kul huvud med varierande innehåll. En frisk kropp.

Jag lämnar sängen och ser mig omkring och i varje hörn finns det fler paket. Möbler ,kläder, mat i kylen, tv att förnöja sig med och ett tak över mitt hus.
När jag går fram till matbordet ligger ett litet paket kvar, oöppnat och jag kan inte låta bli att kika in.
Jag öppnar det och i det paketet ligger en ram med ett vackert fotografi på hela min familj
Av alla julklappar jag redan har är det min bästa julklapp, att jag inte är ensam i jul. Jag har en familj som värnar och älskar mig och jag dem.
Vilken fantastisk jul med så många klappar.
God Jul.

När ska vi förstå

När ska vi förstå att vi tillsammans 

bär ansvaret,

När ska vi förstå att det inte bara är

 pålarna i vattnet som 

ska kämpa och hålla huset på plats.

När ska vi förstå att ingen

 kan tas för given att göra arbetet ensam.

När ska vi förstå att det inte finns några

samhällsskikt längre utan att alla är lika värda.

Om pålarna knäcks blir även taket skadat,

och kanske  till och med blötlagd,

under vatten.

När ska vi förstå att behandla varandra med respekt.

När ska vi förstå att våra barn har rätt

 att gå i en skola

där maten är i överflöd, böcker finns att läsa och att lärare 

är där för det de behövs för, lära ut.

När ska vi förstå att våra gamla

är mer än värda omsorg, värme ,tid och

kärlek med god mat, en pratstund, respekt.

När ska vi förstå att i detta finns inget att göra profit på.

För detta är vårt arv.

När ska vi förstå att sjuka tar vi hand om, 

oavsett allt.

När ska vi förstå att det är en skam att sätta sig med 

räknedosan medan folket saknar sjukvård.

När ska vi sluta vrida ur pengar ur 

vårt humanitära arv likt en 

skurtrasa.

När ska vi förstå att

Vår dåtid ska vi förvalta med den äran

och vår framtid  har vi ansvaret att lära ut till,

Lära ut att,

Det finns inget pris på vårt vårdande,

vårt skolande och

vår omsorg.

Den ska vara självklar för varje

människa i vårt land idag.

Det är dags att ta ner takpannorna och surra

dessa på pålarna för att stötta upp huset.

Det är dags att förstå att vi byggde inte detta hus

det gjorde våra gamla.

Och vi ska inte bo i huset för alltid

utan våra barn ska kunna ta över ett

fint, fungerande och vackert hus.

När ska vi äntligen förstå. 

Julen har landat

Officiellt går vi nu in i julmånaden. Första advent öppnade med sin mjuka start. Stämningen fick en gratis skjuts i och med det fantastiska snölandskapet och vintern är nu ett faktum.
Kanske inte till allas glädje men bakom halka och bil-raspiga fönsterskrapor finns det fördelar för även den mest inbitna vintermotståndaren.
Som Ljuset, det vita som reflekterar och ger oss en ljusare nyans på näthinnan i den mörkaste av månader.
Och Tystheten, snön som lägger sig som ett dämpande filter över hela vår stressade tillvaro och lindar in oss i sitt ljudisolerade skal.

Nu kan vi fylla skalet med adventsmusik, ett smyg-tidigt julbord, en december-kram, en varm glögg, en brasa. Om vi vill. 
Vi kan fundera på ett julmarknadsbesök eller om vi ska skänka några kronor till välgörande ändamål , och i så fall vilket. 
Vi kan testa att dra ner på tempot istället för att öka och ibland, göra ingenting.
Jag slår mig ner i soffan och sveper min göra-ingenting-filt runt mig och ser sakta amaryllisen göra sig jul fin och nästan omärkbart börja slå ut sin vackra blomma. Och doften når min näsa. 
Julen har landat och jag med den.

Qvinnan- inför Ringar på vattnet

Du stolta qvinna med kraft som ett lejon,

och ändå så mjuk,mjuk som en ängels vinge.

Vacker som ett kärleksfyllt hjärta.

Ärlig som en salt tår på min kind.

Blicka bara bakåt för en liten stund

 och ta med dig det du tycker om,

in i universums nyskrivna musik

Vila i nuet, du hör musiken,

 och ser det vackra.

                                     Du stolta qvinna.

text: Kicki Törnblom

Lejoninnan

Mina barn betyder allt. Mina barn är min kraft. Likt en lejoninna vallar jag dem genom livets stepp och skyddar de mina från djungelns faror. En lejoninna släpper dem aldrig ur sikte men låter ändå ungarna gå en bit längre ifrån henne varje dag.
En dag är tiden inne då ungarna går själv genom djungel, öken, eld, och vatten. Dom är nu sin egen individ.

Men för lejoninnan avtar aldrig beskyddarkänslan, utan bandet förblir lika starkt livet igenom. 
Ju tuffare livet visar sig vara desto snabbare infinner sig känslan för fara, för lejoninnan.
En lejoninna går alltid vid sidan av sina ungar, om inte i deras närvaro så i sina tankar.
Går du emellan dem eller hotar hennes ungar så sliter hon dig i stycken.
En lejoninna skyddar de sina för livet, för alltid.

Skattkistan

Mannen och jag åkte in till stan i lördags för att gå på teater.
Johannes Brost gjorde en monolog av Allan Edwall. Limpan. 
Innan teatern tog vi oss en snabb bit mat på Kungsgatan och jag
kunde inte låta bli att märka att något var väldigt förändrat. Mina 
otäta besök i staden gjorde att jag nu la märke till att nästan var
tionde meter satt en människa med en pappmugg framför sig och en 
filt över sig. Tiggare. I Stockholm. I Sverige. År 2012.
Man kan ju tänka vad man vill om det nu aktuella fenomen, tex. att det är ligor som
tar hit dom, människorna, och skor sig på dem. Dom ljuger och spelar teater,
dom är inte handikappade etc.etc.
Men människan kvarstår, människan som sitter på trottoaren och tigger är 
verklig.
De som gick förbi stannade inte, såg dem inte, gav inte.

Pjäsen vi såg handlade om en alkoholist som kommit snett i samhället och
ämnet passade bättre än om man hade regisserat besöket i staden.
Jag är en människa och har ett öde, en annan människa sitter på en trottoar,
i ett främmande land och har sitt öde.
Vad ska vi göra för att förändring börjar framför våra ögon?

Antagligen är det en annan människa som skor sig på tiggaren, antagligen är det här livet annorlunda än det som fanns hemma.

När ska vi stanna, när ska vi se dem för vilka de är, när ska vi sluta tänka på vinster och utförsäljningar av välfärden för att det går och för att vi kan filtrera statens kassa genom utsålda allmännyttor och ta ut fina vinster i toppen, för vi har en vattentät budget med minimal personalkraft som arbetar så effektivt att de tappar både ork och tro på sig själva.
Ut ångar allas skatt till näringslivet och de privata skattkistorna fylls så till brädden att bredvid kistan , där sitter nu tiggare från andra länder och hoppas att något mynt, någon smula ska trilla över kanten och in i deras kopp. och när dagen är slut töms den och någon överordnad tiggarkung tar provision och kvar är en tom papperskopp att gå ut nästa dag igen och försöka fylla.
Är det någon skillnad, tigga för att få ihop dagen, eller gå till jobbet för att försöka få ihop dagen.
Vår tekniska värld är galet framåt och utveckling går i en rasande fart.
Vår verkliga värld är bara galen.
Det sitter en tiggare var tionde meter i vår stad och vi låter människan behöva göra det.
Pengar finns det i våra skattkistor, frågan är , i vilka potter ska vi lägga dom.
I en tiggares mugg, eller i en redan fylld skattkista?