En stol

I mitt innersta rum finns en stol. Inte tre eller elva utan en stol. Den stolen är för mig allena. I mitt innersta rum får jag frid och lugn, där hämtar jag kraft och där finns ingen tid till stress.
Utanför mitt innersta rum finns fler rum som blir till mitt hus. I mitt hus finns mina närmaste och käraste.I mitt hus tar jag hand om min familj och där lyssnar jag på allt de har att säga. I mitt hus värnar och njuter jag om och med min familj.
I min trädgård kan du få sitta om du vill. I min trädgård bjuder jag in dig min vän. I min trädgård är det grönt och friskt och det porlar fram ett stilla vattenspel i olika nivåer. Det är som ljuv musik och i min trädgård är du, just du inbjuden precis som du är. Här får du vara, utan prestige eller krångel och jag tar dig på stort allvar, även när vi skojar och stojar.
I mitt innersta rum finns en stol.

En gyllene gåva från min dotter

Jag vaknar för några mornar sedan och öppnar min dator på rutin. Min blick dras till min dotters inlägg i sin blogg och jag öppnar sidan. På några sekunder har morgonen blivit en unik morgon och jag fylls nästan omedelbart med rörande tårar som strömmar ner för mina kinder och jag läser hennes fantastiska ord och efter halva texten slår det ner som ett blixtnedslag, hon menar mig. Min lilla trollunge som jag älskar mer än kretsen runt jorden gånger tusen har gett mig den bästa gåva en människa, mamma, jag kan få. Jag måste bara kopiera den i min blogg här, inte för att få hybris utan för att jag vill bara berätta att trots att man bara gör så gott man kan, som förälder, trots de stora sorgerna som kan falla över en så får man när man minst anar det ett tecken på att livet är underbart och att man kan få de mest gyllene gåvor. Du är en gåva jag fått, Stefani och jag böjer mig för livets mysterium. Tack.

 

"En kvinna

Jag ska berätta för er om en kvinna, en otroligt stark kvinna. En kvinna som ger allt. En kvinna vars glöd och inspiration aldrig sover. Ibland blir jag galen på den kvinnan när hon kommer med sina spontana idéer för jag är mer eftertänksam. I cirklar pratar hon ofta för munnen hinner inte alltid med tanken. Men det gör inget, för jag förstår ändå. Ibland behövs inte ens några ord, ibland tänker vi bara.
Envis är hon också. Bestämd. Hon har ofta rätt men ibland skulle det räcka med att hon bara lyssnar.
Med sina gröna ögon tittar hon rakt in i dina och hon tittar inte bara på dig, hon ser dig. Hon ger alla människor en chans, ibland två, kanske till och med tre. Med sin fantastiska själ berör hon mig varje dag. Med sitt hjärta av guld slutar hon aldrig bry sig. Hon känner alla känslor otroligt djupt och när jag får höra hur lik jag är denna kvinna blir jag stolt.
När jag känner mig rädd eller osäker på livet, då tänker jag på den här kvinnan. Hon har varit med om så mycket och hon skrattar fortfarande. Det inspirerar mig. Vi skrattar ofta tillsammans. Jag tänker aldrig sluta skratta. Le åt livet.
När det blåser håller jag i henne och hon i mig. Det har blåst en hel del. Det händer att vi blåser ifrån varann men vi hittar alltid tillbaks. För det är vi liksom.
Jag önskar att alla fick ha en sån här kvinna. Om ni träffar henne ska ni vara försiktiga, hon är unik.

Åh vad jag älskar den kvinnan.


Min mamma."

Härliga höjder

Jag tror på höjder.
Jag vill vara högt upp.
Högt ovan avundsjuka, missunnsamhet och falskhet.
Jag vill vara fri att leva glädjefullt.
Jag vill älska.
Jag vill skratta högt och innerligt.
Jag vill ge uttryck som smittar av sig.
Jag vill vara lugn, i jobbiga situationer.
Jag vill hålla andan och förundras av det vackra.
Jag tror på att finnas över allt det som förminskar oss.

Jag tror på höjder, kom så klättrar vi upp.

MiRakel

Rakel.Jag blir varm inombords när mina tankar går till dig, min moster. Du har stått mig bi i alla år. Du har inte dömt mig för mina val och handlingar en enda gång och jag är innerligt tacksam för din värme.
 Min moster står för vad jag önskar alla ska få av sina familjer. Villkorslös kärlek. Hon har en egen inre familj med barn och man och i denna stund kämpar hon med sin sjukdom och ändå, ändå har hon tid och ork att även skänka mig sin omsorg och fantastiska familjära värme när hon ibland ringer, ibland skriver.
Jag har mist många i min egen familj under mitt liv och jag kommer antagligen att mista min kära moster också vart det lider, och hon kommer lämna ett så stort tomrum efter sig att mitt hjärta gråter redan nu när jag tänker på det och strupen knyter sig för att inte släppa fram någon gråt.
Men jag ska inte gråta. Jag har henne i livet ännu och jag hoppas att hon vet att jag älskar henne djupt.
Genom alla år, från min barndom när min mamma dog, till idag har hon stått orubblig på min sida. Jag har fått en känsla förmedlad av henne att jag inte har varit helt ensam. När så många har gått bort vid min sida, när så många har valt bort att finnas i mitt liv, då har hon stått för sitt namn. Rakel- den moderliga.
Hon har fått mig att känna mig älskad, villkorslöst.
Osjälviskt har hon lyssnat på mina sorger i telefon.
Jag har haft en sådan förmån i livet när jag haft min moster i mitt hjärta.

Rakel. Du betyder mycket mer än jag någonsin låtit dig förstå och du har hjälpt mig bli stark igen när krafterna har sviktat. Om jag nu kunde ge dig all min kraft jag har så du kan bekämpa din sjukdom så får du den utan att blinka.
En tanke kom till mig idag och det var dig den innehöll. Mitt Mi Rakel.
Tack för att du finns.

Den gråa stenen

Jag går och bär på en stor, tung, grå sten. Jag bär på alla problem jag upplever på arbetet, jag bär också på en frustration över kropp och vikt.
Jag går och bär på alla måsten jag tror jag har framför mig inne i en stor, tung, grå sten.
När jag gör det blir mina händer, förutom slitna och fnöskiga,helt upptagna. Jag blockerar mina tankar med dessa problem och stenen blir som ett helt stenrös i mitt huvud. Det blir tungt att andas och stenen tar upp den mesta av min tid och den växer till en enorm börda.
Att bära på en jättestor gråsten hämmar och det skapar ingenting som är bra för någon.
Jag beslutar mig för att lägga ner stenen.
Jag lägger den vid sidan av vägen så ingen annan snubblar på den och jag gömmer den lite i diket så ingen ska se den och vilja flytta på den. Då fastnar den lätt i händerna på nästa.
När jag rätar på ryggen kommer friheten och jag ser åter alla möjligheter som detta öppnar för mig. Det känns lätt att andas igen, jag har fria händer som kan ta sig för vad som helst.
Jag kan tänka fjäderlätta tankar och bördorna, alla måsten är borta.
Iden stunden jag lägger bort min enorma sten börjar något annat ta form
.
Om det börjar kännas tungt igen så får man leta efter gråa småstenar på en gång, till och med grus ska man kolla, hittar man det i fickan blir de snabbt en stor grå, sten som du måste bära med båda händer igen, om du inte tömmer fickorna direkt.
Stora gråa stenar är fina i naturen, de är inte till för att bäras runt av människan.

Vår känsla

Vår känsla
oförstående
Min känsla
egen upplevelse
Din känsla
lika sann
Vår känsla
balans

Våga Kommunicera

 Våga fråga om hjälp, stöd eller assistans.

Du kommer märka att du nästan alltid får något gehör.
                                 Våga förstå att den andra inte tolkar din tysthet som du.
Du kommer märka att du blir förvånad över vad den andre egentligen uppfattar.
                                  Våga kommunicera.
Du kommer märka att relationen vaknar till liv.
                                  Våga berätta utifrån dig själv.
Du kommer märka att du inte behöver påpeka den andres fel och brister längre.
                                  Våga överlämna kontrollen till den du valt.
Du kommer märka att du valt rätt.