En fuktig melankoni lägger sig över sommaren när det regnar. Vi stannar upp och lite förvirrat ställs undran , vad gör vi nu, när vi inte behöver planera och stressa för att hinna sola och picknicka och grilla och.......I stället regnar det och sakta och oroande sprids det ett lite skamset lugn i kroppen. Är det verkligen okej att ta fram boken och lägga sig i soffan, att istället för att hurtigt tidigt gå upp för att dricka morgonkaffe i ottan tillsammans med de första solstrålarna när de nuddar trädgården, ligga kvar, under täcket och känna hur tyngdkraften drar en djupare och djupare ner i madrassen och, somna om.
Jag älskar när regnet ropar mitt namn genom de stora, plaskvåta dropparna.
"Står still, plask, ligg kvar, plask, gör inget, rör inget, plask."
Låt den regnfuktiga melankonin fylla din kropp och din själ och hör det regniga vädrets jazztoner i den våta vegetationen och låt de regnfulla, gråa molnen sätta stämningen i sina oändligt gråa toner.
Att få börja sin sommar med ett renande, tvångslöst sommar regn är balsam för min själ. Regnet rinner utefter min lite frusna hud och allt är blött. Håret hänger i klasar längs min nacke och jag lyfter mitt ansikte mot skyn, och ler.
