Mitt hus har en början. Mitt hus har varit min första lägenhet. Den jag tillsammans med min syster införskaffade av en man från förr.
Vår lägenhet blev var sin lägenhet. Det har kallats bostadskarriär, kedjan som ledde fram till mitt hus.
Valet sedan blev en sammanslagning med dåvarande mannen. I väggarna blev mina barns och mina minnen till. En stor sorg ledde till vidare bostadsvandring. Jag hittade mitt hus, min borg, min dröm.
Mina barn bytte föräldrahem, min hund fick en trädgård, jag fick vända blad.
Tacksam.
Jag fick vara med om hyreslägenheternas död och fick köpa loss min första bostad.
Jag fick mitt sista underverk och han fick ingå i föräldrahemmets trygga vrå här i huset.
Men i kärlekens namn är spelet högt och nu vacklar mitt hus under tyngden av vad kärleken kan göra med ens huvud.
Jag låter halva huset gå in i äktenskap. Bara så där, utan förbehåll, utan någon transaktion, utan enskild egendomsdelning, utan vett och ranson gör jag denna naiva handling och kan bara konstatera att ingen är naiv nog att ge tillbaka det jag en gång gav vid ett vägskäl. Min historia går upp i rök, mitt hus väggar svajar. Och jag håller andan. Mina barns föräldrahem glider mig ur händerna och ovisshetens framtid har börjat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar