tisdag 11 september 2012

Vad gör vi med 11 september

Fick ett samtal från äldsta sonen idag och en fråga om jag kunde bolla några tankar inför hans kväll på kyrkans ungdom med honom. 
Han skulle hålla i ungdomarnas träff och temat för ikväll var den 11 september.
Vi pratade en stund och kom fram till att kvällens tema bör bli, att fira livet.
Alla har ett val i livet, varje dag. Hur ska du leva ditt liv idag? Valmöjligheten är oändlig.
För ett år sedan låg min son på sjukhus med en hjärnblödning och personalen sa till mig när jag med oro i blick frågade ,varför blir han inte bättre? Varför vaknar han inte till? Varför blir han inte starkare?
Det kan vi inte svara på fick jag till svar, det bestämmer Simon själv. Val i livet.
Till vår lycka och till Simons egen lycka valde han att komma tillbaka, att omfamna livet och ta sig tillbaka till fullo.
När något så tragiskt som katastrofen den 11 september händer bör vi, till alla stupades minne hylla livet och ta tillvara på våra egna liv.
Då är det kanske inte förgäves ändå, tragedin.
Vi fick ett dödsbud på mitt jobb igår om en arbetskamrat som lojalt hade arbetat på samma arbetsplats i många år, troget fullföljt sina arbetsuppgifter och nu, efter en tids sjukskrivning gått bort. vad kan vi göra bättre för att hylla honom än att leva livet fullt ut.

Hyllar vi livet? Njuter vi av att vi lever, verkligen lever? Vilka val gör vi, väljer vi kanske omedvetet att ta livet förgivet?
Väljer vi att blunda för vårt vardagliga liv? Kan vi göra livet roligare, rikare, frodigare?
Ett liv kan knäckas lika lätt som ett knäckebrödsstycke. Ska vi då inte välja att lägga sju sorters pålägg och njuta av livets smak?
Är inte alla våra nära och käras bortgång, stora katastrofers bortgång, ensamma bortgångar värda att hyllas genom att vi lever våra liv fullt ut, vi som fortfarande lever.
Jag går till skafferiet och tar mig en knäckemacka, och minns de mina med ödmjukhet och tacksamhet. Tack för att ni påminner mig om att göra valet att leva fullt ut, varje dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar