onsdag 4 april 2012

En gyllene gåva från min dotter

Jag vaknar för några mornar sedan och öppnar min dator på rutin. Min blick dras till min dotters inlägg i sin blogg och jag öppnar sidan. På några sekunder har morgonen blivit en unik morgon och jag fylls nästan omedelbart med rörande tårar som strömmar ner för mina kinder och jag läser hennes fantastiska ord och efter halva texten slår det ner som ett blixtnedslag, hon menar mig. Min lilla trollunge som jag älskar mer än kretsen runt jorden gånger tusen har gett mig den bästa gåva en människa, mamma, jag kan få. Jag måste bara kopiera den i min blogg här, inte för att få hybris utan för att jag vill bara berätta att trots att man bara gör så gott man kan, som förälder, trots de stora sorgerna som kan falla över en så får man när man minst anar det ett tecken på att livet är underbart och att man kan få de mest gyllene gåvor. Du är en gåva jag fått, Stefani och jag böjer mig för livets mysterium. Tack.

 

"En kvinna


Jag ska berätta för er om en kvinna, en otroligt stark kvinna. En kvinna som ger allt. En kvinna vars glöd och inspiration aldrig sover. Ibland blir jag galen på den kvinnan när hon kommer med sina spontana idéer för jag är mer eftertänksam. I cirklar pratar hon ofta för munnen hinner inte alltid med tanken. Men det gör inget, för jag förstår ändå. Ibland behövs inte ens några ord, ibland tänker vi bara.
Envis är hon också. Bestämd. Hon har ofta rätt men ibland skulle det räcka med att hon bara lyssnar.
Med sina gröna ögon tittar hon rakt in i dina och hon tittar inte bara på dig, hon ser dig. Hon ger alla människor en chans, ibland två, kanske till och med tre. Med sin fantastiska själ berör hon mig varje dag. Med sitt hjärta av guld slutar hon aldrig bry sig. Hon känner alla känslor otroligt djupt och när jag får höra hur lik jag är denna kvinna blir jag stolt.
När jag känner mig rädd eller osäker på livet, då tänker jag på den här kvinnan. Hon har varit med om så mycket och hon skrattar fortfarande. Det inspirerar mig. Vi skrattar ofta tillsammans. Jag tänker aldrig sluta skratta. Le åt livet.
När det blåser håller jag i henne och hon i mig. Det har blåst en hel del. Det händer att vi blåser ifrån varann men vi hittar alltid tillbaks. För det är vi liksom.
Jag önskar att alla fick ha en sån här kvinna. Om ni träffar henne ska ni vara försiktiga, hon är unik.

Åh vad jag älskar den kvinnan.


Min mamma."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar