tisdag 27 mars 2012

Den gråa stenen

Jag går och bär på en stor, tung, grå sten. Jag bär på alla problem jag upplever på arbetet, jag bär också på en frustration över kropp och vikt.
Jag går och bär på alla måsten jag tror jag har framför mig inne i en stor, tung, grå sten.
När jag gör det blir mina händer, förutom slitna och fnöskiga,helt upptagna. Jag blockerar mina tankar med dessa problem och stenen blir som ett helt stenrös i mitt huvud. Det blir tungt att andas och stenen tar upp den mesta av min tid och den växer till en enorm börda.
Att bära på en jättestor gråsten hämmar och det skapar ingenting som är bra för någon.
Jag beslutar mig för att lägga ner stenen.
Jag lägger den vid sidan av vägen så ingen annan snubblar på den och jag gömmer den lite i diket så ingen ska se den och vilja flytta på den. Då fastnar den lätt i händerna på nästa.
När jag rätar på ryggen kommer friheten och jag ser åter alla möjligheter som detta öppnar för mig. Det känns lätt att andas igen, jag har fria händer som kan ta sig för vad som helst.
Jag kan tänka fjäderlätta tankar och bördorna, alla måsten är borta.
Iden stunden jag lägger bort min enorma sten börjar något annat ta form
.
Om det börjar kännas tungt igen så får man leta efter gråa småstenar på en gång, till och med grus ska man kolla, hittar man det i fickan blir de snabbt en stor grå, sten som du måste bära med båda händer igen, om du inte tömmer fickorna direkt.
Stora gråa stenar är fina i naturen, de är inte till för att bäras runt av människan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar